Lessen men det är fullt här...

Jag är väl lite känslig men att sitta på Söderstadion (åtminstone där jag sitter) är emellanåt en ren pina. Mina tankar far genast iväg till alla tv-soffor som besits av horder av fotbollsexperter. Dessa människor känns pålästa kunniga och nyanserade - en oerhört skrämmande tanke...

Att sitta på Söderstadion är att hamna mitt i en primalterapisession. Visst å ena sidan förstår jag frustrationen, men va faaaaan! På Söderstadion verkar inte mitt tränga-bort-allt-ljud-som stör-försvarsmekanism inte fungera, trots att jag varit där under så lång tid.

I vanliga fall är väl inte detta något stort problem - låt folk skrika.
MEN nu har det blivit ett bekymmer för mig utan dess like. För jag själv fixar inte längre att gå omkring och gnälla på ditt och datt. Trots att jag går omkring och surar så hamnar det inte någonstans alls - för det är fullt. Det finns inget kvar att gnälla om. Kommer man till jobbet så står där någon tant och säger: Men gud vad Hammarby var dåliga igår. Hmm, var hamnar man då? Man förvandlas till Motsatsmannen, - Jo i och för sig, men det är långt kvar av säsongen... och dessutom hade dom en jäkla otur. Säsongen är inte slut ännu!

Efter varje förlust i år är det som om någon annan på något sätt redan snott min bit av gnällkakan - kvar blir jag med någon sort introvert apati. Det känns som om tanten på jobbet är mer missnöjd.

Besviken, vart hamnar det på en supporters missnöjesskala? Några centimeter från: Det svänger om Bajen

Symptomet sprider sig som pesten - alla är missnöjda, ödesflämtande ångestbomber.

...och jag förvandlas till någon sorts jättebäbi i proteståldern - Bajen har otur, dom är visst bra och säsongen är inte slut ännu. Pilutta dig! Mål-Micke, Mål-Micke, Mål-Micke!